Ett benpass var nog det bästa jag kunde gjort idag. Somliga tror att man är helt rubbad när man sticker till gymmet efter att ha gråtit sig till sömns och att det är bättre att ligga hemma, men alla har vi olika sätt att hantera smärta. När vi ändå gör en djupdykning i det personliga här på bloggen, vilket inte händer så ofta (och inte ska hända så ofta för det är ju ändå en träningsblogg!) så kan vi ju lika gärna göra det ordentligt.
Jag valde en gång för länge sedan att försöka ersätta inre smärta med yttre smärta. Det blev ett sätt att hantera som jag önskar att jag aldrig valt och trots att jag vet att många ungdomar gör som jag gjorde, vill jag så gärna att de ska sluta. Det hjälper inte. Jag har för länge sedan slutat men inte hittat något annat sätt att hantera det på. Jag gillar inte att skrika. Tycker inte om att kasta saker. Jag kan gråta en hel del, till och från, men gråtande hjälper inte för mig. Det ger ingen lättnadskänsla.
Idag valde jag återigen att använda fysisk smärta för att ersätta men att kanalisera det på ett annat sätt. Genom att träna skiten ur mig. Istället för att tycka att det var jobbigt när tyngden och mjölksyran kom så var det bara skönt. Äntligen så kändes det faktiskt så som det känns i hjärtat. Just nu,dagen efter, så känns det lite som att ha mjölksyra i hjärtat.
Passet blev hårt. Knäböj, frontböj, benpress, raka mark och helvetes massa crunches i olika former. Stegade upp i tior till 165 kg i sittande benpress. Mosade kroppen totalt. Hoppas dock, för en gång skull, på att inte få så mycket träningsvärk för de kommande dagarna kommer nog kräva sina terapeutiska pass.
Nu är det dags att göra sig redo för jobb. Ta hand om er kära vänner! Och tack till alla er som skrivit fina ord till oss. Det betyder mycket!
P.s. inser att det låter som att jag mår dåligt hela tiden och så är det absolut inte. Ni som följt med ett tag vet att jag gärna skriver om hur lycklig jag är men ibland så kastar livet lite skit på en och då blir det som det blir. That’s life I guess. D.s.